vicwe

Det här blogginlägg borde jag egentligen inte skriva
- Än mindre publicera...
Men det struntar jag i! Det är faktiskt min blogg och det är inte jag som gjort fel! 
Skyll sig själv om man behandlar mig fel, jag har en blogg..hehe

Eftersom jag inte är en elak människa så skriver jag inga namn (do I even have to anyway?)
I går var hälften av personalen på min arbetsplats på utbildningskurs i Tällberg.
Kursen var bra och givande, föreläsaren var karismatisk och lättade upp stämmning med sin humor och självdistans!

Det var resvägen och restiden som jag inte var fullkomligt nöjd med... eller inte det heller egentligen, det handlar nog mer om respekt och etik om hur resvägen/restiden bestämdes och fullföljdes.

Vi var två stycken 20-åringar, en 40+, och två 55-60+
På vägen upp bestämdes det över huvudet på mig och den andra 20-åringen att vi på hemvägen skulle stanna till vid Leksandsbröd. Det var väl okej, det ligger ju efter vägen och det tar ju inte mer än 10-15 min extra.
Precis enligt planerna så stannade vi på Leksandsbröd så att de tre äldre i sällskapet kunde handla.

- Det var ju inte så farligt.. det tog en kvart extra, no big deal alltså!

Värre blev det när vi åkte förbi Clas Ohlsson-butiken i Insjön...
De tre äldre i sällskapet ville då gå in där...
Tack och lov missade dom infarten så vi åkte förbi, dock hann vi inte så långt innan det blev en tvär sväng till vänster in på en parkering. Den äldsta i sällskapet utbrast då "Titta en inredningsbutik, där går vi in!!!".
På en halv sekund var det bara jag och min jämnåriga kollega kvar i bilen. De tre äldre var inne och shoppade i en inredningsbutik!

Det var just det här som retade upp mig så förbannat!
- Frågar man inte de passagerare -som uppenbarligen inte vill handla- huruvida dessa har brottom eller inte?!!
Jag tycker att det är fruktansvärt respektlöst att inte ens fråga den enkla lilla frågan; "Är det okej om vi springer in i ett par affärer, eller är det någon som har brottom hem?".
Den frågan ställdes aldrig! -Inte en enda variant på den heller!

Jag förstod ju dock hur det är dom måste ha resonerat, de äldre; Inte behövde de ta någon hänsyn till oss 20-åringar, därför att vi är ju bara barn -i deras ögon- och man behöver ju inte fråga barn om deras åsikt eller agera på ett respektfullt sätt; för sådant förstår ju inte barn - Eller?! 

Samtidigt blir man ju oundvikligen lite nyfiken också; när är man 'vuxen nog' för att räknas då?
Om det inte räknas att man flyttade hemifrån för över fyra år sedan, har egen bil, har eget hushåll och är förlovad med sin blivade make, vad är det då som avgör?
Måste man ha fyllt 30?
Måste man ha barn?
Hur fungerar det för dom som inte skaffar barn då? Räknas man som barn fram till övergången till pensionär då?!

-I alla fall kom de tillbaka ut efter ca 20-25 minuter(!), då böt de håll och körde tillbaka till Clas Ohlsson.
Fortfarande ingen "har ni tid"-fråga!
Min irritationen bubblade upp på allvar och jag kunde inte låta bli att säga att "jag har en hundvalp hemma som väntar på mig, så vi kankse inte behöver bli allt för sena?" (vilket inte var helt sant eftersom Carl fortfarande var hemma) - detta för att få en reaktion, kanske skulle de komma på sig själva?
Icke!
Efter 15 min på Clas Ohlsson -utan att de ens köpte något- åkte vi äntligen hemåt -på riktigt.

Vi hann inte så långt innan jag fick bekräftelsen på mina teorier:
[40+] = "Jag börjar faktiskt bli rätt så hungrig nu."
[60+] = "Jaa, jag känner mig ganska sugen på McDonal's, det var länge sedan jag år
t det nu.."
[55+] = "Det är faktiskt ganska så gott om man äter det bara ibland."
[60+] = "Vad tycker ni barn om McDonald's då?"
[Jag] = Ha(!)-vad-var-det-jag-sa stolt leéndes vände jag mig mot min yngre kollega "Barn? Jo, jag tycker Mc....." 

Förstå mig rätt nu -> I fråga om syftet med det här inlägget!
Jag är inte alls bitter för att jag fick vänta, jag hade faktiskt ingen speciell tid att passa egentligen.
Upprördheten kommer av att inte bli behandlad på ett respektfullt sätt!
Hade jag varit 35 år hade dom antagligen agerat på ett helt annat sätt - och det är det som jag tycker är orättvist och därför vill lyfta fram!

Man ska ju bemöta äldre människor med vördnad och respekt, men är det inte underförstått att det går 'both ways' liksom?



Gonatt!